Välkommen till ett samtal om mansrollen, vi moderna män måste kunna sprida ut

skinkorna och bjuda på oss själva. Vad vill vi ? Vad gör vi ? Var bor vi ?

Är det nån som har en Alvedon ?

Frågorna är lika många som spyorna på alla stockgolms offentliga toaletter

en sen fredagskväll. Men låt oss vara mjuka, låt oss sitta ner på kuddar och bjuda

på vår osäkerhet, jag vet att jag är osäker, inte minst under armarna.

Vad jag vill säga är bara; hade inte Hitler ändå vissa poänger ?

Är vi inte alla lite attraherade till Göran Persson ? Vill vi inte lite till mans

lägra drottning Silvia Bernadotte utan kondom ?

Det är såna här svåra frågor vi måste ställa, fortsätta att ställa och

ställa en gång till. Ååå killar, ååå killar

– vi måste höja våra röster för att höras !!!

Kapitel 1.

Torsdag den 7 Juli 1987.

Fan också, jävla skit. Jävla förbannade skit-piss-gurka.

Så där jag, nu svor jag lite. Hur förväntas man kunna vara en man i det här sabla

bonntjuvs-samhället till samhälle ? Vaknade med en tunnbrödrulle på ena kragen och

en konstig fläck i sängen. Jaja, inget som inte lite Johnny Cash på högsta volym kan

avhjälpa, och kaffe, java, litervis med mörkbrun-svart råfika rakt ner i tarmkanalerna.

Och en alvedon. Tack gode gud för alvedon !

Jag har ju känsler också, fyra känsler.

De flesta har ju på sin höjd två känsler så det är ju en utmaning bara det.

Jag känner så jävla mycket hela tiden och kan ärligt talat vara väldigt lättstött.

Som om nån brud nobbar mig på krogen t.ex.

Förbannade jävla mongo-skit-fralla ! Sådär ja, nu blev det några svordomar igen.

Eller om man står i postkön och kommer fram till slut bara för att få höra

Av nån semistatsanställd tant i glasögon att man har minus på kontot.

Kalla mig surkart men jag knäcker ihop helt av sånt. Det är jobbigt.

Då är det skönt att koppla av med en drink och snacka igenom

allt litegrann med kompisen Kalle. Han är mjuk.

Kalle kanske inte har riktigt fyra känslor men han är väldigt mjuk

och fin. Om jag inte visste hur mycket han gillar Johnny C. och hur

hårt han kan kröka och stöta på brudar skulle jag nästan kunna

ta honom för ett homo. Men vi kan snacka om allt, filmer t.om.

Som Clint Eastwood i Örnnästet, fy fan vilken kille. På den

tiden Behövde man inte be om ursäkt för att man innerst inne

var jäkligt mjuk, som Clintan är. Det fattar ju alla.

En sak till, skoja gärna hur mycket ni vill med Kungahuset och Carola och

Lill-Babs och Hyland och Björn Skifs och vem fan ni vill, men ett litet personligt tips:

GE FAN I JANNE GUILLOU !!!

Om ni inte vill åka jävligt trimmad plingplong-taxi till köttbutiken alltså,

Janne är en kille med fler känslor än de flesta och det beror delvis

på hans väldigt korta armar. Fy fan vilken kille.

Nej det är väl så att om de flesta av oss är på sjunde våningen är Janne

på trettonde, vi kan sitta därnere och fundera på hur det är där uppe.

Upp kommer vi inte, och ärligt talat: vad fan ska han ner till oss att göra ?

Finkan har han suttit i också , hade så tråkigt att han fick runka.

Jävla satans förbannade ap-hjärnspya !!!

Så där ja, nu svor jag lite till.