Var Finnarna först på månen?
Det är nu flera decennier sedan världen med häpnad följde
rymdkapplöpningen mellan dåvarande Sovjetunionen och USA. Sovjet skickade redan i slutet på femtiotalet ut hunden Laika i det inre rymdbältet, men tio år senare var det ändå en amerikan som för första gången i mänsklighetens historia vandrade på månens yta. Sedan Sovjets arkiv öppnats för offentligheten har dock nya svårtydbara dokument kommit i dagern. Finland var tydligen även dom i allra högsta grad en deltagare i tävlingen. Dokumenten, i fortsättningen kallad "informationen", talar nämligen om att Finland var den nation som ledde utvecklingen och att det endast var framgångsrikt industrispionage som gjorde att de två stormakterna överhuvudtaget kunde blanda sig i leken. Alltsomfinns har tagit del av informationen och även gjort egna efterforskningar i detta osannolika mysterium.

Är detta möjligt, eller är det bara gas?

Första anhalten på resan är den lilla orten Okkala i norra Finland. Där finner vi resterna av det som var Finlands rymdforskningscentrum under 50- och 60-talen. Vi hyr en Jeep på flygplatsen och kör de sista 60 milen över den finska tundran i meterdjup snö och is. Besväret visar sig inte varit förgäves utan framme i Okkala så hittar vi forskningsanläggningen som visar sig vara bemannad än. Men då vi ringer på dörrklockan kommer ingen och öppnar. Vi går runt lokalen och finner en öppen dörr där vi går in.

Mitt på golvet ligger en finsk man inkapslad i plast. Ögonen stirrar tomt framför sig och såg man inte att bröstkorgen rörde sig skulle man tro att mannen var död. En slang är ansluten till kroppen i magtrakten och en annan är ansluten till tinningen. Vidare är en kroppsmonterad elektriskt enhet ansluten genom ett smidigt fiberkablage. Plötsligt skjuts taket åt sidan och en elektronisk röst börjar tala ur en högtalare. Vi förstår att det är någon slags nedräkning som påbörjats. Slangarna dras ur mannen på golvet. Sedan skälver hela rummet till och mannen slungas ut i rymden genom en kraftfull katapultanordning. Lyset släcks och alla aggregaten tystnar. Temperaturen faller fort i lokalen och vi bestämmer oss för att fara tillbaka hem.

En vanlig syn i rymden numera

Två månader senare befinner vi oss i det Ryska riksarkivet i Moskva. Vi blir visade till ett rum där all rymdrelaterad information finns arkiverad. Mannen som visat in oss lämnar oss ensamma. Vi söker snabbt igenom arkivet och finner åtkilliga dokument, eller information, angående Finlands del i rymdforskningen. Det som förbluffar oss är inte bara att Finland mycket riktigt visar sig vara de främsta på området under den dynamiska efterkrigstiden fram till USA:s månlandning 1969, utan det visar sig också att Finland har fortsatt att mycket framgångsrikt utforska rymden. Det är inte heller bara de omedelbara närområdena som utforskats utan även de mellanliggande rymdbältena har inte bara undersökts på avstånd utan även på plats fingrats på av finska fingrar. Detta är dock inte djupare klarlagt. Vi förstår att den tillgängliga informationen är bristfällig och vi måste söka svaren på annat sätt. Vi får förklarat för oss att i takt med att Sovjets resurser bler mindre så minskades anslagen till såväl egen rymdforskning samt kartläggning av Finlands och USAs forskning. Man släppte mer eller mindre iväg Finland och såg sig besegrade för gott. På samma sätt hade NASA och CIA agerat och inför världens ögon stagnerade den dittills massivt bevakade rymdforskningen. Vad få visste var att Finland oförtrutet strävade vidare på området.


The Explorer.

Av naturliga skäl finns det inga möjligheter att från någon finsk källa få några uppgifter. Alltsomfinns har uppsökt flera finländska rymdiologer men deras språk är fullständigt otydbart för mänskliga hörselorgan. En forskare försökte genom så kallad gestikulering och egna skisser förmedla sina upplevelser från den finska rymdforskningen. Det blev alls inte mer begripligt för det. Själva försökte vi att genom så kallad genomskärning förstå de finska rymdforskarna utan framgång. Vi insåg dock att de svar vi ville få svar på måste vi uppsöka själva. Vi beställde omedelbart en rymdraket från Atlas Copco så att vi själva kunde uppsöka platsen som tilldrog sig vårat intresse. Vi begav oss till lilla finska bygden Kumulusk, mitt på månen.

Ett mycket talande bevis på förekomsten av finnar i rymden

Vi besökte den finska lilla bygden Kumulusk, mitt på månen. Vi stannade i bygden i flera dagar och hade onekligen en trevlig tid där. Finnar är inte på något sätt otrevliga men däremot fullständigt obegripliga. Inget av intellektiúellt värde framkom under vår vistelse i den finska lilla bygden. Vi bjöds på god mat och trevlig omgivning utav finsk art så resan var inte gjord i onödan. Den sista dagen på månen besökte vi ett finsk laboratorium. Som besökare fick vi bara tillträde till vissa delar. Det var i alla fall onekligen intressant att med egna ögon få ta del av de finska forskarnas ideer om kemiskt framställda ekorrar samt hur vanliga blodplättar kan gjuta liv i dessa små pälsbollar. Finnarna har helt enkelt skapat sig en behaglig tillvaro där ute i rymdbältet och vi kan bara önska dom lycka till i den fortsatta forskningen.
Men även planeten Saturnus kan vara bebodd av finnar.