|
Den
andra sidan - ofta omtalad, mystifierad, lockande. Den andra sidan,
dit vi beger oss efter att alla våra dagar i detta livet, den här sidan,
har passerat. Meningarna är många om den andra sidan. Många är av den
meningen att den inte finns. Alls. En del menar att den finns men att det
bara skit med den andra sidan. Men många är ändå dom som fast är
övertygade om att efter våran död lever vi vidare, i någon annan form, på
någon annan plats - den andra sidan.
Alltsomfinns träffar Lennart. Lennart lever sedan tre år på den andra
sidan. VI träffar honom i hans lägenhet i Aspudden, söder om Stockholm.
Lennart möter oss helt naken. På den andra sidan behövs inga kläder
förklarar Lennart. Inte om man har värmen på ordentligt hemma i alla fall.
Det är klart att om man går ut för att handla eller så klär jag på mig. Vi
förstår därmed vilken oerhört komplex situation Lennart befinner sig i där
på den andra sidan.
Vi frågar ut Lennart om spöken och andar eller om han har träffat Jesus
eller Einstein, men vi känner oss strax dumma och förstår att Lennart
måste tycka att vi är naiva som ställer så vulgära frågor. Lennart skakar
på huvudet och börjar förklara. Den andra sidan liknar ingenting jag
upplevde under mitt organiska liv. Se till exempel på vasen där borta på
bordet. Den stod i sovrummet på den tiden. Och jackan som hänger i hallen
hade jag inte ens då.
Vi är nyfikna på Lennarts resa till den andra sidan och ber honom berätta
om hur han lämnade det förra livet och begav sig hit till den andra sidan.
Lennart har svårt att klä sina upplevelser i ord men han försöker. En natt
för tre år sedan kunde jag inte sova, börjar Lennart berätta. Jag låg i
sängen, samma säng som står där i alkoven, och tänkte att jag kanske skall
gå upp och få något i magen. Om jag åt en smörgås skulle jag nog kunna
somna. Det var mitt i veckan och jag skulle till jobbet morgonen efter.
Sagt och gjort, jag steg upp och gick ut i köket. Men jag hittade inte
något bröd. Om det var slut eller om jag lagt det på någon plats jag inte
mindes vet jag inte. Vad jag däremot med säkerhet visste var att jag
hamnat på den andra sidan. Vi nickar förstående och känner att det behövs
inte sägas mer än så. Vi förstår samtidigt som vi inte förstår. Man kan
aldrig förstå hur det är på den andra sidan innan man har varit där själv.
Det är så det måste vara.
|
|
